För tio år sedan tog min och mina fyra syskons pappa sitt sista andetag. Han blev 44 år. Han var en fin människa, han tyckte ordet empati var viktigt och fint. Han kommer alltid vara världens bästa pappa och han har också hunnit bli världens bästa morfar/farfar till mina syskons barn.
I tio år har jag knappt velat stödja cancerforskning, av ren själviskhet - jag har ju redan förlorat min pappa. Tio år har det tagit för mig att inse att cancer kan och med största sannolikhet kommer att drabba någon annan jag känner, eller mig själv. För så ser verkligheten ut. Men det är en verklighet som kan ändras.
Som en hyllning till pappa och alla andra som kämpat och kämpar så har jag startat en liten insamling. Stöd gärna Cancerfondens forskning via länken nedan eller på annat sätt. (Målet är att komma upp i de 1700:- det kostade oss att sätta in en minnesannons i lokaltidningarna...)
I tio år har jag knappt velat stödja cancerforskning, av ren själviskhet - jag har ju redan förlorat min pappa. Tio år har det tagit för mig att inse att cancer kan och med största sannolikhet kommer att drabba någon annan jag känner, eller mig själv. För så ser verkligheten ut. Men det är en verklighet som kan ändras.
Som en hyllning till pappa och alla andra som kämpat och kämpar så har jag startat en liten insamling. Stöd gärna Cancerfondens forskning via länken nedan eller på annat sätt. (Målet är att komma upp i de 1700:- det kostade oss att sätta in en minnesannons i lokaltidningarna...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar